Grågossar och pantertanter, raska pensionärer

Under hela julhelgen har jag burit kristelefonen närmast hjärtat. Tack och lov så har den inte ringt. Jag är inte riktigt säker på vad jag skulle göra om den ringer. Jag kommer att ha den en vecka till så jag hoppas att det inte uppstår några sörmländska kriser den närmaste tiden.

I morgon är det dags för tredje sista arbetsdagen. Min kropp som har utökats under hösten ser fram emot mer tid till upprepade rörelser tillsammans med andra (bara tjejer märkligt nog) på gymet. Pilates är en gudagåva för ömma ryggar.
Mindre mängd saffransbröd skadar inte heller.

Nedan följer mitt "avskedsbrev" till alla kamrater inom kommunledningsförvaltningen.

Det var tur att jag vågade

Jag tvekade länge innan jag tackade ja till erbjudandet att bli personalchef i Katrineholms kommun. Det var ett stort steg att ta men efter första arbetsdagen skrev jag så här på min blogg:

”Oj, oj, oj!
Vilken omställning att börja ett nytt arbete efter att ha varit ledig i fem år. Jag gick upp kl. 5 i morse och är ganska mör nu kl 19 på kvällen. Det var dock en fantastisk morgon med strålande sol och ett par grader kallt. Redan strax efter 5 när jag hämtade tidningen och det fortfarande var mörkt hörde jag koltrasten för första gången i år. Härligt!

Till min förvåning upptäckte jag att det var många som var vakna och i rörelse redan strax efter kl 6 på morgonen. Det hade jag hunnit glömma under de lediga åren. Inte visste jag heller att det var så mycket folk som tågpendlar. Sedan var det faktiskt rätt skönt att åka tåg en knapp halvtimme innan jobbet skulle börja.

Efter att ha jobbat en dag så måste jag säga att hittills har mina förväntningar uppfyllts mer än väl. Jag kände mig välkommen direkt och det har varit roligt hela dagen.”

Det hände nya saker hela tiden men min långa erfarenhet från yrkesområdet gjorde att jag kunde delta i diskussioner och lämna synpunkter redan från början. Det kändes riktigt bra och efter första veckan hade jag nästan glömt att jag egentligen var pensionär.

Och så har det fortsatt. Det har varit en fantastisk resa som nu efter nästan nio månader börjar närma sig sitt slut. Jag känner hur vi på personalkontoret tillsammans rest oss ur ruinerna efter tidigare traumatiska händelser, repat mod och fått framtidstro. Det har på många sätt varit en tung period med besparingar och personalneddragningar, men gemenskapen på personalkontoret och i KLF:s ledningsgrupp har gjort det lustfyllt att gå till jobbet. Jag känner vemod vid tanken på att det snart tar slut. Jag kommer att sakna alla er inom KLF som jag haft förmånen att möta. Samtidigt ser jag fram emot att kunna återuppta de fritidsengagemang som jag fick dra in på när jag började i kommunen.

Till sist vill jag önska Eva, som ska efterträda mig, mina arbetskamrater på personalkontoret och alla er andra inom kommunledningsförvaltningen en riktigt

GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Göran Törner