Han fick vinna
Själv tål jag att förlora. Jag är stark, modig och ädel och vill alla gott. Fast när Kenta slog i bunker på sista hålet höjde jag knytnäven och ropade "YES" högt. Jag kanske inte är riktigt snäll innerst inne ändå.
Son, sonhustru och deras ungdomar är på landet. Tur har de med väder o vattentemperatur. Det senare är särskilt turigt eftersom vattenskidorna kommit fram. Min egen karriär på vattenskidor var oerhört kort. En gång för länge sedan försökte jag 15 gånger. Den sista gången kom jag upp men då lossnade linan från båten. Då gav jag upp.
I morgon är det dags för Kolmårdens djurpark med barn o barnbarn. Det ska bli spännande men förmodligen väldigt varmt.
Sedan börjar strax sista veckan före semestern. Kära hustrun har redan börjat sin semester så hon kan i lugn o ro ägna sig att måla på huset.
Redan gått en vecka
I viss mån vägs det upp av att det är så stimulerande att komma in i ett personalchefsjobb igen särskilt när medarbetarna är så engagerade, drivande och allmännt duktiga som mina är. De är väldigt trevliga också.
Nu är lönerevisionen i stort sett klar. Avvecklingsfrågor kräver fortfarande en hel del insatser. Hur den löpande ledighetgen för fackliga företrädare ska se ut är också en fråga som engagerar. Annars känns det att semestrarna är nära. Mötesfrekvensen har sjunkit dramatiskt och tempot blir allmänt litet lugnare.
I morgon ska jag börja litet senare men det beror inte på brist på arbete. Orsaken är att vi fått en läcka i vårt värmesystem. Fjärrvärmevattnet droppar sakta ut och i morgon bitti kommer en reparatör för att titta på det. Det blir inte billigt har jag förstått. Bara för att komma hit och greja i högst en timme tar EON 875 kronor och då har vi ändå en försäkring hos dem som ska hålla nere priset.
Så där ja nu börjar batteriet i datorn ta slut. Färdigt för den här gången alltså
Inte mycket golf
Själv tror jag att jag äntligen är frisk, Ny och fin tand har jag också. Åkte ut till landet en sväng i helgen och satte nyköpt batteri i båten. Oj vilken skillnad det blev. Kära hustrun var på 40-årsfest och slog runt i stället.
Nu har jag varit löneslav i 75 dagar. Så fort den tiden gått. Semestern börjar närma sig men fortfarande är arbetstrycket högt. Tänk jag har inte haft semester sedan 2003. Är banne mig på tiden.
Nähä nu blir det inte mer i dag. Fotbollen kallar.
Länk till sidan med seniorernas bemanningsföretag: http://www.senior-kompetens.se/
Den lossnade
Det var första gågen på många år som jag önskade att jag fortfarande hade snusat. En rejäl prilla lössnus hade garanterat hållit överläppen nere. Jag lärde mig en sak dock. Det går inte att säga F om man saknar en famtand. Och så kunde jag för första gången på ungefär 60 år spotta mellan tänderna.
I går var inte heller så kul. Jag vaknade på morgonen och kände att förkylningen vandrat nedåt. Till matsmältningsapparaten alltså. Ett glas Proviva med blåbärssmak är ju alltid gott på morgonen. I går upptäckte jag att det smakar hyfsat även när det kommer upp igen.
Jag ringde till sjukvårdsupplysningen och frågade om förkylningar får bete sig hur som helst. Det får dom inte svarade sköterskan. Men dom gör det ändå. Sedan rekommenderade hon honung i teet. Det passar ju en honungsälskare som mig.
På fredag skulle Kenta och jag spela golf igen. Ni minns väl vilken dramatisk envig vi utkämpade förra gången. Nåväl det blir inget av med det. I går när jag ringde för att bli tyckt synd om vsade det sig att han var sjukare än jag. Vilken otur!
Till sist kan jag lugna er med att tanden är på plats igen
Fortfarande förkyld
I går var jag valarbetare. För andra gången i mitt liv jobbade jag under ett val. Som valdistriktsordförande. Fint va? Det var rätt segt faktiskt. Under 13 timmars¨öppethållande dök det upp 502 röstande. Det blir 0,76 väljare per minut. Inte mycket till köbildning alltså. Valdeltagandet låg på 42 %. Kvällen blev ganska sen och morgonen i dag var tidig. Nära ögat att ögonen klapp ihop på ett möte i dag. Klarade mig med ett nöd rop.
Tyvärr lyckades jag genom ett otroligt klantigt beteende bita sönder en framtand av komposit i går. Jag fick för mig att jag skulle bita av en tejpremsa. Jag brukar aldrig göra så och borde inte ha gjort det i går heller. Tanden sitter kvar men väldigt lös. Jag hinner inte till tandläkaren förrän på onsdag. Håll tummarna för att den sitter kvar. Till dess äter jag smörgås med kniv o gaffel. Jag vågar inte bita i något.
Jag kom på att ni inte har sett min arbetsplats. Att vara personalchef hos en stor arbetsgivare medför så klart status. Jag ska fotografera rummet så ni får se hur det ser ut.
Ögonblicksbilder
I söndags var jag på landet och slickade såren efter golfdebaclet i fredags. Vädret var fantastiskt men vattnet för kallt och båtdjäveln vägrade starta. Båtmotorbatteriet måste förmodligen bytas. Kära hustrun, son och sonhustru njöt av solen.
I måndags kom förkylningen tillbaka med full kraft. Jag var aldrig frisk! Det är förstås den naturliga förklaringen till att jag inte besegrade Kenta i fredags. Kära hustrun har också fått tillbaka sin förkylning så nu går vi och jämför hur våra symptom utvecklas. Jag införde magkrångel som en innovation i dag.
Budgetdagen i fredags tillbringade ledningsgruppen i det lilla samhället Frövi. Det blev en arbetsam dag i en härlig miljö hemma hos kollega Anders som också bjöd på god mat.
I dag har jag ägnat mig åt lönesamtal med fllera medarbetare. Vi är inne i slutskedet av årets lönerevision och vi är väldigt sent ute.
På tåget hem stötte jag på en gammal kollega från Migrationsverket. Hon är 62 år och vill bara sluta jobba. Konstigt i den åldern.
Hon var nöjd med en sak dock. Hon har fått en bärbar dator som hon kan jobba hemifrån på. Så som jag hade det redan på min tid där. När hon sagt det tog jag fram min nya mobiltelefon (nu har jag lärt mig både att sätta på o stänga av) och öppnade o stängde den några gånger. Oj, oj gissa om hon blev imponerad.
På tal om tåg så var jag med om en rolig episod på vägen hem i går kväll. Vårt lila pendeltåg var en kvart försenat från Katrineholm. Sådana förseningar gör alla de som ska byta till X2000 i Norrköping nervösa. Risken är stor att det tåget hinner gå.
Den kvinnliga konduktören lungnade de resenärerna genom ganska snart efter avgång tala om att de skulle hinna eftersom X2000-tåget låg bakom oss och inte skulle kunna köra om.
Efter c:a 5 minuter tutar det till bredvid vårt tåg. Då vissar det sig att det stora, dubbla X2000-tåget håller på att köra om oss på fel spår. Det för mötande trafik alltså. Vi kör säkert i 130 men blir ändå omkörda.
När jag sitter och funderar på hur den stackars konduktören ska hantera den här situationen med det brutna löftet till resenärerna såt tutar vårt lilla tåg ganska sturskt nästan litet malligt. Då ser jag att vi kör om X2000 som står stilla.
Först fattar jag ingenting. Efter en liten stund kommer konduktören ut i kupén. Hon har färg på kinderna, är litet rufsig i håret och ler glatt när hon säger: Där fick dom på X2000. Jag slängde mig på telefon och ringde (Banverket, min anm) och dom stoppade det.
Snacka om musen som röt!
